I Strömslundsföreningens lokal ”Kruses mjölkaffär” skyltas det om varje år inför musikens dag och advent.
Här visas äldre foton från omgivningen, ur föreningens bildarkiv, tillsammans med äldre ”rekvisita” som har anknytning till bildernas tema. Kathleen Håkansson, initiativtagare till studiecirkeln och Daisy Grahn ansvarar för omskyltningarna. Inför advent och årets Strömslundsdagar den 7 december har vi valt följande:

Musiken flödade i det gamla Strömslund
Tillsammans med en mängd bilder av musicerande strömslundsbor och dansorkestrar visas i skylten äldre musikinstrument, not- och sånghäften, sångböcker etc som minner om utbudet bland dåtidens musikanter.

Fastigheten Heimdal 5 ´Storfotens hus´ 100 år
1913 byggde snickare Johan Alfred Gustafsson familjens hus i kvarteret Heimdal 5. Han var då 49 år och hans hustru Karolina 38 år. Dessförinnan var familjen, med barnen Elin 15 år, Henry 9 år och Sigbritt 1 år, hyresgäster hos karbidarbetaränkan Augusta och hennes fem döttrar på fastigheten Ran 3. Johan Alfred och Karolina var födda i Lagmansered.

Det var mycket vanligt att det egna hemmet byggdes för flera hushåll så att man av ekonomiska skäl kunde bo flera generationer tillsammans eller att det fanns möjlighet att hyra ut en lägenhet och/eller rum/spiselrum. Så var även fallet med ”Storfotens hus”. 1920 hyrde änkan Karolina ut rum åt en ”ugnsarbetare” och hans två söner samt två enkelrum till arbetare. En av hyresgästerna blev så småningom gift med dottern Elin. Sigbritt var den sista i familjen som bodde kvar i huset till början av -80-talet medan Henry bodde på annat håll. Han har förmedlat fina minnen och berättelser till de nya ägarna.

Egnahemmen i Strömslund började byggas efter Oskarsbrons tillkomst 1889 enligt ingenjör Eduard Alberts framsynta och för tiden unika planering. De tidigaste husen byggdes säkerligen på den mest lättbyggda plana marken medan man allteftersom även byggde på de mer kuperade och svårbyggda tomterna. Storfotens hus har byggts på en plats som har både sprängts och fyllts upp med sprängsten. En fin kallmur byggdes mot Strömslundsgatan och naturstenstrappor leder upp mot gårdssidans entré.
Muntliga uppgifter säger att Johan Alfred var byggmästare på Kraftverket. Kanske hade grannen rätt när han, i början av 80-talet, berättade att huset flyttats till platsen. Förr rev man ju inga hus – de flyttades och man återanvände allt byggmaterial som gick att använda.
Vid renoveringsarbetet framgick att bottenvåningen var byggd av timmer medan övervåning och frontespis var byggt av grov plank. Även de äldre fönstren, innerdörrar och viss panel/läkt är återanvänt material. Vedspis och bakugn finns kvar både på bottenvåningen och i övervåningens spiselrum.
Uthusen var viktiga förr för livets allehanda göromål. ”Storfotens” uthus finns kvar med snickeri, arbetsrum, förråd samt loft/torkvind på övervåningen.

Varför namnet ”Storfotens hus”? Den unika berättelsen kan jag förmedla om ni besöker Strömslundsföreningens arkiv- och möteslokal (se Studiecirkeln).
 

Advent 2011

Våren 2012 

Hösten 2012

2013